Trots att det har snart gått 5 år sedan sen du försvann så känns det som att det var igår.
Bara jag ser bilden så känner man hur klumpen i magen växer och gråten i halsen.
Minnen från hur det var innan du lämnade mig, och hur det var då man fick reda
på vad som hade hänt. Om du bara visste hur mycket du svek mig när du försvann.
Jag vill spola tillbaks tiden tills då allt var bra, då det inte var nåra problem. Tills den tiden
då jag verkligen mådde bra, då du fanns där. Kan du inte bara komma tillbaks? Jag vet att det är
omöjligt, att något sånt aldrig kommer hända. Men jag kan bara inte inse sanningen, hoppas att du
nångång kommer hem igen. Hoppas kan man ju göra. Pappa, jag älskar dig. & jag saknar dig.  <3